torsdag 19 mars 2009

Funderingar

Vad det är märkligt det här när man är ute och går.
På långt håll ser man någon man känner / känner igen
Ju närmare man kommer desto mer sänker man sitt
huvud, funderar på om man måste ringa någon, fundera på
om man måste leta efter något i väskan...'
Eller så är det den andre som gör samma sak.

Varför är det så jobbigt att bara säga hej och gå vidare?
Varför kan man inte stanna och bara fråga hur det är?

Nu är det ju inte alltid så här det är men ack så ofta jag ser
det fenomenet eller att jag känner det själv.

En annan fundering är Vad i hela friden ska jag äta ikväll?
Att fundera ut middag är inte alltid det lättaste.

En tredje fundering är Varför blir man så besviken när
man får veta något som man redan visste att man visste?

Inte för att ni behöver svara på det här men nog är människan
en märklig varelse.....

5 kommentarer:

Annika sa...

Det är sant det du säger, så sant! Och visst är det lite märkligt. Jag tror att vi alla gör detta nu och då.
Och varför? Orkar man inte med att småprata? Eller vill man bara inte säga hej.
Ibland kan det ta emot, av ngn egendomlig anledning.
Mat är ett annat problem ja...just den där vardagsmaten...vad fixa? vad fixa?
Och ja, det där med besvikelsen är också konstigt, men då är det ju.
har inga svar att ge, men jag gillar dina funderingar.
KRAMAR och ha en fin helg!!

Lallis - liv och leverne sa...

Ja, det är ju helt sant som du säger.
Visst är man märklig?! *s*
Kram Lallis

Unknown sa...

annika - det är märkligt men jag tror som du att alla gör det!!!
Mat = göra matsedel varje vecka nu. Fungera bra!

KRAM tillbaka



Lallis - massor märkligt.

Kramis

Tankevågor sa...

Fundering nr 1 - Jag är helt hopplös på att se sånt...är väl en kombination av att jag går och drömmer och är för närsynt. ;-) Men visst händer det att jag hinner se någon och tänker: "Shit...vill inte prata nu...hinner inte"

Fundering nr 2 - Här kommer vi in i perioder när det känns som vi aldrig vet vad vi ska äta. Men nu har vi börjat med matsedel igen vi med = jättebra. Dessutom går vi ut och äter oftare numera. :-)

Fundering nr 3 - Ja det har jag också funderat över den senaste tiden. Besvikelser har ju lite olika tyngd också beroende på vad det handlar om. Just nu bär jag mycket inuti och har mycket funderingar men inte sjutton vet jag om jag blir så mycket klokare för det. ;-)

Kramar i massor från Trassel

Unknown sa...

LG - ja visst finns den aspekten. Totalblindhet utan glasögon. Hade inte tänkt på den.
Men det har jag inte problem med. Men ändå gömmer jag huvudet i sanden som en struts när den vill bli osynlig. Jag orkar inte alltid stanna till och bara småprata, storprata eller terapiprata.

Jag funderar på middagsfrid eller något liknande. Tänk så skönt att alltid veta vad som ska göras, alltid ha rätt mat hemma och till sist av allt slippa tänka.


Dessa ständiga besvikelser. De finns i stort och smått men däckar en totalt. Nu är jag rätt befriad från besvikelser men ändå.

Kramen kramen kramen