fredag 12 februari 2010

Man tager vad man haver

Så här ser det ut mest hela tiden hemma hos oss.
Oliver i sin egenhändigt komponerade målvaktsutrustning.
Nåja, hjälmen är inte hemmatillverkad men stöt och plock-
handske har han gjort själv. Det är bara benskydden som
saknas. Varför ska det vara så roligt att just vara målvakt?
Jag som mamma tycker att det är jobbigt när han ska stå
i målet. Det är så himla ledsamt när han släpper in mål.
Spänningen är oxå olidlig. Ibland kan jag inte titta på
matchen utan måste gå iväg och köpa kaffe.
I helgen har han ingen match och lika glad är jag för det.
Jag behöver inte stå i någon kall ishall och våndas för att
han ska bli ledsen, arg och galen för alla mål som åkt
in bakom honom. INTE för att han är dålig som målvakt.
Det är han verkligen inte. Han är snabb som blixten
och plockar puckar som en bläckfisk. MEN han har ju
sånt jäkla humör ungen. Tävlingsinriktad så att det
sjunger om det.
När jag tänker på det blir jag lite full i skratt.
Vi kommer att ha en stegräkningstävling på mitt
arbete mellan veckorna 10-15. Det lag jag ska vara
med i heter "Vinnarskallarna". Psykkriget är i full
gång och det har redan nu börjats att gå för att se
hur taktiken ska läggas upp.
Ni är väl med och går ni med. Jag kommer att blogga
om detta (tror jag ) och det skulle vara roligt om vi
gör en liten kamp mellan oss bloggare. Så skaffa er varsin
stegräknare så återkommer jag med mera information.
Trevlig helg

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hmm, undrar var det humöret kommer ifrån, hmm??? Ha, ha, ha! Tävlingsinriktad som sin mamma men det bästa är ändå att ni glädjs med andras framgångar oxå!! Kreativ kille!!!Vill han inte fortsätta framför målet så kan han bli designer!

Massor av kramar från oss i norr!

Fresia sa...

Hm....
Tävling på jobbet OCH i bloggvärlden?? Undrar vad han fått sitt tävlingsinne ifrån:)
Jag har inte hakat på ngn stegtävling. Men å andra sidan kan jag skylla på att jag har sån usel kondition så jag orkar inte helt enkelt. Men men, jag försöker ju förbättre den så nästa år kanske..
För lite tävling är ju kul:)

Ha en trevlig helg å kramen!

Sabina sa...

Oj vad jag känner igen mig;) Albin hade en tid då han verkligen oxå ville bli målvakt, men jag motarbetade som sjutton. Mest för att jag ville att han skulle vara utespelare;)

Shit va söt han är med egenhändigtgjord stöt å plock;)

Lycka till med stegräkningstävlingen. Kanske jag hakar kanske inte.

Krama

Annika sa...

Fattar ju att det är mer än nervigt att vara mamma till en hockeymålvakt.
Men bra att han är så duktig och så tävlingsinriktad.
Stegräkningstävlingar ä kul. Ett tag pågick en sådan bland US-bloggarna :-)
Jag har en stegräknare så jag hänger på då jag vet mer :-)
Kram!!

Rosvikstjejen sa...

Norrbor: undra kan man alltid. Jag funderar varje dag på var humöret kan komma ifrån. ;)
Han är väldigt kreativ den lille.

Kramar kramar


Fresia: fniss, jag har heller aldrig varit med i någon stegtävling. MEN vecka 10-15 bär det av. Gå och gå från morgon till kväll måndag till söndag. Kan hända att man måste köpa nya skor. Hoppa på om du vill och orkar. Målet är att man ska ha gått minst 7000 steg per dag.
Kramen



Sabina: Jag kan inte påverka honom och det stör mig verkligen. Jag skulle gärna se honom som utespelare istället.
Tänk om konditionen blir bättre.... Jag hoppas hoppas hoppas min är inte den bästa men nu jäklar. Det är nog inte så himla jobbigt. Se beskrivning ovan.

Kramelikram


Annika: Det är alldeles för nervigt för mig. Han blir ju så himla arg när han släpper in mål och man vill bara ner och trösta.
Som jag skrev ovan så har jag aldrig varit med i någon sån tävling förut men det ska bli kul. Jag hoppas att några kilo ska gå iväg men det kan ju vara så att det inte händer.
Hoppa gärna på och dra med fler. Det är ju roligt om man kan peppa varandra.

stor kram