...vara ett sånt litet odjur????
Igår var han ute och lekte med sina kompisar.
När de kom hem hade en mössa försvunnit under lekens gång.
Men mitt lilla odjur hävade att han inte hade gömt den. Då jag känner
min son pratade vi och pratade och pratade. Visst hade han varit med
men inte hade han gömt den.....
Idag letade vi igen efter mössan och tillslut hittade jag den. Visst var det
han som hade gömt den och sedan skyllde han på någon annan. Suck!
Inte är det lätt att lita på denna lilla trollunge.
Trots allt är han min lilla trollunge och jag älskar ju honom men det är
väldans lätt att glömma bort det när sånt här händer.
6 kommentarer:
Vilket litet busfrö! Tur att det är harmlösa bus än så länge (:
Kul att du kommer följa min blogg :D Jag brukar läsa din med :)
Kram :))
Men han är ju så sööööt! Lilla älskade BUSungen!! :-)
Kram till er alla från mig!
Lillebror:
Mitt lillabusfrö. Sånt skulle väl du aldrig göra.
Alltid roligt med bloggar. Klart jag följer din.
kramelikram
Lisbeth:
Så söt den lille. Hoppas bara att det vänder någongång. Ja inte sötheten utan busigheten.
Kramen tillbaka och stort grattis
Men åååå så är han ju oxå barn OCH kille OCH alldeles bedårande;)
Förstår din frustration, men alla har vi varit barn någon gång;)
krama
Sabina:
Tack snälla för dina värmande ord. Det är ju så att han är ett barn men det är rätt frusterande.
Tack igen.
Kramen
//Li-Ma
Vilken goding...jag hade också ett sådant litet busfrö som visste hur han skulle charma alla för att komma undan...om han gjort bus.
Nu är han en lugn snygg man ;-))
Skicka en kommentar