söndag 15 april 2007

Hem eller tillbaka till stockholm

Idag åker vi hem. Eller jag åker hem, T åker tillbaka till Sthlm. Urk, inte har vi blivit klokare av det här. Iofs hade vi sagt att vi inte skulle prata om något jobbigt när vi var här uppe. Men det hade varit skönt om det hade gått upp ett ljus för någon av oss.

Hinner bara skriva en snabbis nu då jag lånar skrivplats av min lillbror som är och dömer en fotbollsmatch. Han fyllde 17 igår. Grattis LILLEbror.

När jag kommer hem har jag mycket att stå i.
Länktåget har kommit. Ska försöka lösa det.
Bilder ska kollas och läggas ut på bloggen.
Kläder ska tvättas.
Måste handla hem mat. Tomt i kylen!!!
Katterna ska få massor av gos. Jag saknar dem jättemycket. Men jag vet att de har haft det bra när Jennie tagit hand om dem. Bättre kattvakt går nog inte att få tag i. TACK!!!

Ok, see you soon. Flyget går 16.20 idag om nu alla flygledare är på plats.

//with love

10 kommentarer:

Humlan sa...

Hur kommer det sig att jag sitter här, den 15 april och läser något som du skrivit den 16 april???

Tänk att det är så mycket att göra när man kommer hem... eller vart man kommer. Det är konstigt det där med vad som är hemma. Vissa pratar om hemma och hemma-hemma.. Förhoppningsvis trivs man iaf där man bor och känner att man kommer hem när man kliver innanför dörren..

Unknown sa...

Humlan - jag blir galen på det här med min tid. Fattar inte vad den håller på med. Hjälp!!!
Ja det ska väl vara så att man är hemma där en dörr finns öppen.

Annika sa...

Äsch, glöm länktåget om du inte känner för det. Inget vikigt alls egentligen ju...
HOPPAS flygresan går fint och bra!
Japp, det där hemma och hemma-hemma som Humlan skriver om känner jag igen!
Välkommen tillbaks till Sthlm!!!

Sabina sa...

Äntligen, shit det känns som om du har varit borta i en evighet...

Nu kanske jag snokar men är det något problem mellan dig å T??
Du behöver ju verkligen inte svara, men jag fick den känslan nu, vet inte varför egentligen, å nu funderar jag på att ta bort detta, men äsch va f...n låter det stå kvar, jag hoppas att det är bra iaf...

Välkommen hem. Kramen

Unknown sa...

Annika - flygresan gick himla bra. Pojkarna skötte sig. Vi landade till och med 15 minuter före tidtabell. De har jag aldrig varit med om förrut.
Nu är jag äntligen hemma!!!

Sabina - ja det känns som en hel evighet men nu är jag här igen.
Inte direkt trubbel mellan oss. Mer trubbel om hur framtiden ska se ut. Var ska vi bo? Här, i Piteå, någon annan stans? Jag känner mig helt knäckt över att det har blivit så här. Orkar inte vara stark något mer. Känner mig obekväm med mitt liv just nu. Ständig oro i kroppen. Påtryckningar från alla håll och kanter. Suck! Väntar på den där solen som ska komma efter regnet. Det blir nog bra! Tack för att du har saknat mig. Stora kramar tillbaka

Anonym sa...

Du vet att jag alltid ställer upp!!Hoppas ni kan komma till en lösning nu men jag har en känsla att det är svårt!!
Kram på dig!!

Unknown sa...

Jennie - tack, jag vet att du alltid finns här för mig/oss. Riktigt svårt är det men självklart finns det en lösning. Ska bara komma på den... Kram

Tankevågor sa...

Du vet att jag har svårt, väldigt svårt att kommentera det här inlägget...
Jag vet att ni har det så kämpigt nu med era funderingar både T och du.
Även om det är tungt och det känns som ni famlar i en mörk tunnel nu så är jag helt övertygad om att ni kommer att ta er igenom det hela!

Tänk på att ni inte är ensamma där i ert famlande! Det finns alltid en vän som stöttar när och om ni behöver!

Jag skulle kunna vara egoistisk och säga var JAG tycker att ni ska bo men det gör jag INTE! I stället ska du veta kära vän att var du än tar vägen i världen så har du mig! Alltid.
Jag vill bara att du och T ska börja må bra igen!
Kärlek och kram!

Unknown sa...

Londongirl - jag vet...
Kärlek o kramar tillbaka

Anonym sa...

Gumman du vet vad jag säger om vägskäl man vet aldrig vilken väg som är den rätta, för vi får inte leva nåt paralelliv.Därför så finns inget rätt eller fel bara ett nu och ett då och vad jag valde däremellan det får jag aldrig veta om det var rätt. Men ett är säkert att den väg jag väljer är rätt för stunden i alla fall och den måste jag tro på.
Mitt liv har innehålligt många vägskäl och dom har inte alltid varit dom rätta eller dom lättaste vägarna men det har varit dom som vid den tiden kännts rätt. Men att göra saker för nån annans skull är inte rätt men det är inte heller rätt att göra sånt som andra mår dåligt av. Så hur man än gör så har man ändan bak. Kram