måndag 12 mars 2007

Nä nu jävlar

Hur kan det komma sig att små skitungar får
för sig att de kan mobba andra? Jag håller på
att gå i atomer just nu!!!
En mycket kär person har just berättat massor
av saker för mig som bara får mig att vilja gråta.

Det är så jobbigt att vara tonåring. Så många beslut
som måste tas. Så mycket som ska gås igenom innan
man förstår meningen med det. Ja det är inte alltid
som man förstår varför saker och ting måste hända.

H*n är stark den här personen. H*n är en underbar
människa som jag vill allt gott här i livet. H*n kommer att
gå långt.
H*n brottas med lojalitetskänslor, att vara eller inte vara...
Vad ska man välja? Hjälpa en annan människa som just nu inte
vill ha hjälp men starkt behöver den? Att göra som den andra säger
för att få behålla sin plats i gruppen?
Ser de vuxna runt omkring problematiken? Kan de hjälpa till?

Vad kan jag göra? Finnas där, vara där, prata, lyssna? Att vara eller
inte vara...

7 kommentarer:

Anonym sa...

Inte bra att du svär.... att vara tonåring är lika svårt som att vara vuxen. Men vi vuxna kan välja vårt liv själv vilket en tonåring inte kan.

Anonym sa...

hoppas att den lille mannen i K.....s får hjälp och stöd av nån vuxen.

Unknown sa...

anonym - nej att svära är väl inte bra men ibland är det det enda som hjälper när man blir arg.

anonym - jag hoppas att h*n får hjälp. Kanske att jag kan hjälpa till. Hur kan du anta att det är en liten man?

Annika sa...

Hejsan!!! Hjärtligt tack för kommentaren på min blogg. Ibland tycker jag absolut man har rätt att svära. Mobbning är så vidrigt och fruktansvärt. Jag hoppas också att personen får hjälp!

Unknown sa...

Annika - välkommen hit. Ja ibland är det verkligen befogat med en svordom. Jag ska ta tag i detta problem. Vi hörs igen?

Sabina sa...

Å jag håller med Annika, vad sjutton kan man göra, ibland måste man få svära och gorma lite, det är faaaaanskitajävla jobbig när någon nära en mår dåligt, självklart är det fördjävligt att folk mobbas överhuvudtaget, känd el okänd så är det, man kan bara hoppas att någon finns där & ställer upp för den mobbade, tar tag i situationen & att denne någon gång kommer över detta & inte för all framtid mår dåligt.

Förstår din frustration.

Kram på dig.

Unknown sa...

Sabina - mobbning är så fruktansvärt. Helt plötsligt bara är det där. Och JA ibland måste man få svära så att det blir lite tyngt i det man säger/skriver. Kram tillbaka